Efter en svår period där vikten bara gick upp, sockerboven klamrade sig fast, jag hade inte möjlighet att göra något åt den, så sockret blev svårare och svårare att stå emot, jag föll handlöst tillbaka i mitt gamla betteende, med smygätande, tröstätande, hetstätande, socker, och snabba kolhydrater, det är underbart i de tillfällerna, men efteråt, då kommer ångesten, ångesten för att jag misslyckats ännu en gång. Ångesten smyger sig på och vips så sitter man där och lindrar ångesten med mat och får ännumer ångest så man måste äta ännumer för att få ångesten att krympa. Men trots att jag vet att ångesten inte kryper utan bara blir mer, så fortsätter jag äta, äta för att dämpa ångesten.
Det är en daglig kamp, en daglig kamp att klara av att stå emot hetsätningsbeteendet, det är en kamp att klara av att låta bli sockret, och de snabba kolhydraterna.
Jag kämpar just nu med att ta bort bröd och godis, det fungerar sådär, men jag behöver ha det helt borta. Jag kan inte ha lite för det blir mycket, och nu vill jag inte ha mycket, så jag måste försöka ta bort allt.
Min strategi att lyckas både mot sockerbeoendet men också mot vikten, det är att jag börjar med ett par veckor med naturdiet, men äter middag varje dag och middagen försöker jag göra enligt tallriksmodellen. När jag ätit så några veckor skall jag lägga till måltid för måltid tills jag klarar av att äta normalt.
Planen är att få bort hetsätningen, genom att följa regelbunda måltider, och se till att få i mig tillräckligt med proteiner och grönsaker.
