När jag äter rätt så blir det bra, när jag inte äter massor av socker i olika varianter så går det bra, om jag tar bort bröd, godis och annat med mycket kolhydrater (socker) och lägger till lite mer protein och mer fett så mår jag så bra. Fettet gör att jag inte alls är så hungrig hela dagarna. Jag äter det jag ska och då går det bra, men om jag fuskar om jag tänker att jag skall äta lite gröt eller bröd eller annat med väldigt mycket kolhydrater i sig, då går det inte alls, jag blir både hungrig trött och irriterad. Men jag mår bra av denna maten och då tycker jag att jag skall äta såhär.
Vissa säger att det är fel att jag äter såhär, att jag inte får äta så lite kolhydrater. Jag måste hela tiden försvara det, det är svårt för andra att förstå att jag inte tål kolhydrater på samma vis som dom, jag måste minska det radikalt för att må bra. Men ju längre tiden går desto bättre kommer jag att klara av att stå upp för det som jag gör bra, då kommer andra att få veta att det inte är farligt utan att det är bra för mig att äta såhär.
Jag tror att när man går emot strömmen, går emot det andra tycker eller har lärt sig, då är det inte alls bra, då måste det vara fel det man gör. Man måste göra det som är standard och standard är lite fett för det har livsmedelsverket sagt, då måste det ju vara så, säger någon annan motsatsen så är det farligt.
Nu vet jag att det inte är så, jag vet att man kan må bra av detta också, visst tar man bort allt som innehåller minsta lilla kolhydrat DÅ kanske det är farligt, men det innebär ju att man inte kan äta nånting, men ser man till att äta kolhydrater i viss mat tex grädde, grönsaker etc. då tror jag det är okej.